Det blev ingen mer spårning i snön idag :(

Jag glömde bort det när det hade blivit ljust och sen när jag kom på det så hade snön smält för mycket för att jag skulle kunna mäta och kolla spåren mer noggrant. Men jag kommer fortsätta hålla koll i trädgården vad det är för djur som dyker upp.

Idag har det annars varit en relativt bra dag. Det känns skönt att jag kunnat fixa och grejat lite, var in en kort sväng till stan också.

Men nu skall jag faktiskt sova, skall ju upp och väcka dottern 05.25 imorgon. *gäsp*

Idag känns livet lite lättare igen.

Får verkliga "down" perioder emellanåt. Har jag haft för mycket värk och kännt av mina andra krämpor också då blir det bara för mycket ibland.

Tog ett rejält snack med mannen igår och vi har rett ut en hel del, inte allt men jag är mer än nöjd för tillfället. Det var verkligen ett stort framsteg att han faktiskt lyssnade.

Körde iväg dottern till bussen i morse. När jag kom hem såg jag nya spår på tomten igen. Följde dem en bit. Jag pratar alltså om spåren som jag såg i förra veckan och har skrivit lite om här nedan.

Nu kom spåren upp från diket mellan oss och grannen, igenom en stor hög häck och rakt över vår tomt och sen ut i skogen.

Undrar så vad det är. Jag har tittat runt lite på Internet men det är svårt att bestämma. Men räv kan jag utesluta som jag skrev redan i tidigare inlägg. Känner igen rävspåren.

Dessa spår är så stora, funderade ett tag på Lodjur också men jag vet inte. Just nu  är det så mörkt ute så jag kan inte se spåren så tydligt. Tänkte gå ut när det blivit ljust och mäta dem och kolla mer på form och så, även hur de har gått/sprungit på för sätt. Hoppas inte det hinner smälta för mycket i snön bara, det var lite blaskigt ute här.

Rådjurspår var det massor av i trädgården idag, mycket, mycket mer än vanligt fast kommer det lite snö så söker de sig direkt till villorna och käkar i trädgården. Mig gör det inte så mycket, men många tycker att de äter upp deras buskar. De har inte förstört så mycket för mig faktiskt, mer att de toppar buskar och träd bara, och det behöver man ju göra ändå ;) Det enda är väl att de äter av tulpanknopparna på våren, eller vad det nu är för djur som gör det, inte lika roligt i alla fall.

Nu skall jag ta och sova en timme eller två, har inte sovit något i natt, är inne i en period med sömnsvårigheter också. Inte konstigt att man mår dåligt egentligen när man tänker efter.

Önskar er alla som läser min blogg en riktigt fin dag!

Ja, inte blev det någon bättre dag idag inte...

Osams med mannen så det osade om det. Han säger så sårande och kränkande saker ibland, och när jag försöker förklara för honom hur jag känner det så fattar han inte, eller vill inte fatta, vet inte vilket det är.

Är så ledsen...

Jag kan ju inte hjälpa att jag är sjuk. Han säger att det inte gör honom någonting att jag inte orkar eller kan saker, att jag får vila och vara sjuk, men när det kommer till kritan så undrar jag.

Som t.ex varför kan han inte säga till folk som det är, att jag är sjuk?! Om han går bort själv och de frågar efter mig så säger han inte som det är. Varför inte säga som det är att jag är sjuk och inte kan?! Istället drar han till med någon undanflykt som inte är sann. Det låter ju som om jag inte skulle vilja komma, och det är ju inte sant, jag vill ju inget hellre än komma utanför husets väggar och ha ett "normalt" socialt liv, inte bara gå här hemma hela tiden. Problemet är ju att jag inte kan alltid.

Skäms han för att säga att jag är sjuk? När jag frågar honom så säger han att det inte är så. Men varför säger han då inte som det är till våra vänner?

Jag har frågat honom om detta massor av gånger och han svarar att han ju inte kan säga varje gång att jag är sjuk. Varför inte?! Det är ju det som är sanningen!

Jag hatar lögner, alla slags lögner även om de är små eller obetydliga. Jag tycker aldrig en lögn är obetydlig, man kommer längre på att tala sanning.

Usch, jag är så ledsen idag....

Fy vilken dag det har varit...

Hela kroppen har värkt, jag har tillbringat i princip hela dagen i sängen förutom när jag varit uppe och ätit eller gått på toa. Nu är jag uppe en kort sväng bara, skall lägga mig och sova igen. Suck vad trött man blir på livet sådana här dagar.

Nu hoppas jag på en bättre morgondag. Vad skulle jag göra om inte hoppet fanns?... Tur att man har det...

Det ligger ett tunt lager snö ute... mysigt. Jag älskar snö!! När det är vinter alltså, är det sommar skall det inte vara snö. ;)

Jag gillar alla årstider på sitt sätt, våren är härlig, sommaren och hösten likaså... och så den underbara vintern som vi har nu. Då skall det vara snö tycker jag och gärna 5-10 miusgrader på termometern. Härligt!

Idag när jag gick för att hämta posten så såg jag stora spår i snön. Många kattspår brukar det vara, men dessa var stora, hundtassar måste det ha varit... Räv var det inte i alla fall...

Spåren kom upp ur diket mellan oss och grannen, jag följde dem längs andra grannens häck, ut mot vägen, sen gick de in på granntomten så jag kunde inte "spåra" vidare.

Varför jag överhuvudtaget reagerar på hundspåren är att det i våran lilla "by", "villaområde" eller vad jag skall kalla det inte finns någon som har hund. Ja, därför ser man aldrig hundspår här.

Kan det vara varg? Nej, det tror jag inte, men för min del får det gärna vara det, även om vår katt då skulle leva farligt. Vi har ju skogen alldeles inpå knuten så javisst, rådjur, harar, grävlingar och andra djur är ju in på vår tomt på besök ibland.

Men jag hoppas för vargens skull (som jag nu inte tror att det är) att det inte är någon varg. Här skjuter de ju bara vargarna... fåntrattarna... det är inte "normalt" med varg här... nehej, vadå normalt, om vargen söker sig hit så är det väl normalt för den vargen.

Säg nu inte att jag ändrar mig om det skulle komma en varg och att jag inte vet vad jag pratar om för när jag växte upp och bodde hemma hos mina föräldrar många mil norröver så hade vi vargbesök på tomten ibland.

Vi hade en varg några mil härifrån i sommras/höstas. Vad hände med den, jo den blev skjuten. Folk var så upprörda över att det var varg här.

Vildsvinen då, skjut dem istället som brer ut sig hela tiden. Förra året såg jag vildsvin några mil härifrån och nu i år så är de här, bara 3km härifrån har jag sett dem flera gånger. Gillar dem inte. Det är inte så trevligt att köra på dessa kolosser. De förstör trädgårdar och odlingar... fast när jag tänker efter så har de ju också rätt att leva, precis som jag tycker att vargen skall få leva. Hm, får nog ta och tänka över det där med vildsvin.

Spårade förresten lite till på tomten idag. Ut ur skogen och genom vår syrenhäck så var det stora, stora fågelspår. Aha, fasanen som varit i farten igen alltså. Han brukar vara och äta frön som fåglarna har puttat ner på marken. Han säger jag för det är oftast han som kommer på besök, honan är bara här ibland.

Mysigt att bo så här nära naturen och få påhälsning av olika djur. Kan sitta i köksfönstret och titta på när rådjuren är inne och äter på tomten. De är inte rädda av sig heller, kan stå på bron och titta på dem och de bryr sig inte fast det bara  är 3-4 meter bort.

De där hundspåren skall jag hålla koll på närmsta tiden för antingen är det någon här som skaffat hund utan att jag vet om det, eller kanske haft hund på besök, eller så är det någon som varit i skogen och gått och hunden har sprungit in här på tomten, eller en hund som kommit bort och då borde få hjälp att komma hem ... eller .... så är det en varg... :)

Livet är underbart!

Livet är trist...

Det pendlar minut för minut, blir inte klok på mig själv.

Ena stunden är jag så glad att jag lever, att jag finns, rör mig och är till. Nästa sekund vill jag lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och stanna kvar där.

Vad är det med mig?!

Känslorna, hur styr man dem?

Gamla minnen dyker upp i en enda röra, blixtrar snabbt förbi, sliter i mitt inre, känns som hjärtat skall kvävas. En stor stark hand har mitt hjärta i sin hand och den kramar åt, kramar åt, kramar åt...

Försöker slappna av, tänka positivt, lyckas ibland. Livet känns ljust och lätt att leva. Försöker tänka på de ljusa minnena, de som gör mig glad. Då kan glädjen flöda över, känner mig upprymd och så otroligt tacksam för att jag får leva och vara jag.

Vill ju faktiskt bara vara jag, och ingen annan. Om jag fick leva om mitt liv så skulle jag leva om varenda sekund som jag redan levt, fast jag står här med facit i hand med mitt nuvarande liv.

Men det är faktiskt så att om jag inte varit med om alla händelser, alla saker som jag varit med om så skulle inte jag vara jag då skulle jag vara någon annan och det vill jag inte.

Känner tacksamheten ändå, trots alla tårar. Tacksamheten för att jag får vara just den jag är. Tack min skapare för att Du skapade mig som den jag är, tack för att jag är Din ögonsten! I dina ögon så duger jag som jag är, du älskar utan förbehåll.

Tack min käre himelske Far!

Det är Du som ger mitt liv hopp och mening! 

Tack...

Vad dålig jag har varit senaste veckan. Inte orkat sitta här vid datorn alls. Värken kom någon dag efter den långa bilresan. Den sitter fortfarande i till och från, när jag nyligen har tagit värktabletter så fungerar jag en till två timmar, något sånär, orkar sitta uppe i alla fall.

Här blåser det och regnar nu. Inte alls trevligt väder. Igår natt var det underbart väder med stor lysande fullmåne. Var uppe hela natten, somnade inte förrän vid halvsju i morse.

Dottern var på födelsedagskalas och skulle sova över där. Kvart över tolv ringer hon och säger att de behöver två madrasser, det fanns inte sängplats till henne och en till tjej. Det var bara att leta fram madrasserna i vindsförrådet och ge sig iväg den dryga milen till tjejen de skulle sova hos. Den resan följde min man med, jag hade extremt ont och kunde inte köra bil själv.

Vid tretiden ringer dottern igen, då har hon fått migrän, det var bara att åka iväg igen och hämta hem henne. Jag körde själv, mådde hyfsat då, mannen sov.

På vägen dit såg jag rådjur på två olika ställen, en älg fridfullt stå i ett skogsbryn och käka på några träd, och massor av harar ute på åkrarna. När vi åkte hem såg vi en räv och så hararna igen då. Det var en underbar natt, månen var som en lampa, man hade inte behövt ficklampa om man hade gått ut och gått, man hade sett vägen ändå. Jag hade gärna tagit en promenad där i natten, men eftersom mannen sov och dottern mådde illa så fick jag snällt hålla mig hemma.

Nu hoppas jag på en bra vecka för alla som läser min blogg!

Jag kom hem sent måndagkväll från min resa. Klockan var 23.30, bilmätaren stod på 94.5 mil så det var inte riktigt 50 mil enkel resa som jag trodde, men nästan i alla fall.

Det var så härligt att hälsa på i min gamla hemstad. Kom ner på kvällen då också och jag såg stadens ljus på långt håll, en härlig syn. Hämtade bara nyckeln till vandrarhemmet och åkte vidare till min kompis.

Så roligt det var att träffas. Vi har inte setts sen sommaren 2007 och knappt pratat i telefon heller, men när vi sågs i söndags var det som om vi inte hade varit ifrån varandra alls. Var som om vi setts i går. Vi satt ett par timmar och pratade om livet och vad som hänt under alla år sen jag flyttade från den orten. Kunde inte vara där alltför länge för nu har de ju barn som går upp tidigt på morgonen och jag skulle själv upp tidigt. Men roligt var det i alla fall. Jag mår mycket bättre i min själ, blev glad i min själ på något sätt, kan inte beskriva det bättre. Jag behövde nog verkligen denna resa.

Vandrarhemmet var över förvänta, så fint det var. Jag hade utsikt  över en fin vacker park. Just den parken som jag många år cyklade igenom på min väg till jobbet. Många gamla minnen dök upp, men jag mådde bra av minnena, förut har jag mått dåligt och förträngt en massa, men nu när det gått så lång tid så kan jag plocka fram det positiva minnena, det känns bra.

Ja, nu är dottern hemma igen och skolan kör igång. Det är så underbart att ha henne hemma igen. Är halv när hon är borta, hon ger mig så mycket glädje. Tycker att jullovet kunde vara längre, men tyvärr, tvyvärr...

Ja, som sagt, resan gick bra, men idag när jag vaknade så kändes det som om en ångvält kört över min kropp i natt. Värktabletterna som jag brukar ha på nattduksbordet för att slippa gå upp på natten var slut. Tog lång tid innan jag kom ut till köket för att hämta nya. Ville inte väcka min man heller, han hade jobbat i natt och det kan ju vara svårt att somna om ifall han skulle gått och hämtat tabletterna.

Glad är jag ändå att jag klarade bilresan både upp och ner utan bekymmer. Trodde jag skulle vara dålig igår, men det kom idag istället, lite fördröjning bara, skulle väl vara otroligt om jag slapp undan det. ;-)

Mina händer har jag knappt kunna använda idag, de har känts som stora svullna klumpar och inte velat göra som jag vill. Nu har det bättrat sig lite, men jag kan inte skriva på som vanligt här vid datorn. Svullnaden i händerna har dock gått ner nu. Benen får jag kramp i då och då och rygg och axlar värker konstant. Ja, ja... smällar man får ta när man roat sig.

Nu skall jag krypa ner i sängen för lite eftermiddags vila så jag orkar med kvällen.