Igår hade jag fullt upp... Ja, mycket för mig i alla fall, jag brukar ju inte ha något inplanerat och nu var det flera olika saker som jag skull göra.

Var bland annat på en ögonbottenundersökning. Jag har diabetes och måste då kolla ögonen så det inte blir förändringar på dem. Det var första gången jag gjorde detta. När jag sitter i väntrummet så kommer det en sköterska med en flaska med ögondroppar i högsta hugg och utan att förklara närmare så droppade hon i mina ögon. (Jag hade läst om undersökningen så jag visste vad det var för droppar, att man har dem för att vidga pupillen så de kan se mer av ögat) Det brände till i ögat och jag sa, "oj, det svider, skall det göra det?". jo, det skulle det ju, men sköterskan blev lite skärrad när hon förstod att det var första gången och hon inte hade förklarat något. Oj, oj, jag skulle ju berättat innan sa hon. Jag tyckte inte det var någon fara. Efteråt när det kom fler patienter som också skulle göra samma undersökning så frågade hon varenda en om de hade gjort det innan, och trots att de sa att de hade gjort det så berättade hon att det sved o.s.v Blev lite full i skatt åt det, så farligt var det ju inte att hon inte berättade tyckte jag. Undrar om det bara var i går som hon berättade om detta med dropparna för alla sen, eller om hon kommer fortsätta med det. ;-)

Ja, hur det gick, mina ögon var helt bra och det var ju skönt att veta. :-)

Nu rusar klockan iväg ser jag... skall käka frukost och göra mig iordning, skall skjutsa dottern till stan, skriver mer sen...

Igår var en sådan där dag som gick omärkt förbi, den bara var och inget blev gjort...

Låg i sängen och hade värk, pallade mig upp frammåt kvällen för att sitta i soffan och se på TV istället. Lite variation måste man ju ha ;)

Idag skiner solen så vackert utanför fönstret. Men det är kallt, i morse när dottern gick till skolan var det -11 grader, nu har jag inte tittat och jag är för lat för att gå iväg till vardagsrummet där termometern sitter och kolla temperaturen nu.

Det är rimfrost på träden i skogen och det ser så idylliskt ut. När man ser den vyn så glömmer man lätt hur övriga världen ser ut. Krig, våld, svält, fattigdom och annat. Man kan ju knappt tro att det är samma värld.

Jag har inte sett några mer spår i trädgården efter hunden/vargen/lodjuret eller vad det nu var. Men det beror ju på väder och vind också om spåren finns kvar till beskådan. Men jag håller ögonen öppna så fort jag är ute i trädgården och går.

Såg förresten igår på baksidan av huset små, små spår, som streck bara. Mössen som varit framme och kalasat på frön som trillat på marken. Det är alltså inte bara rådjuren som går dit och har kalas, även andra djur blir glada åt fåglarnas skvättande med fröna.

Det i sin tur leder till att även katten blir glad som kommer in då och då och visar upp mössen som han har fångat.

Min man gillar det inte, han är hur rädd som helst för möss, -fastän de är döda- han skriker och vrålar som värsta... ja, jag vet inte värsta något i alla fall ;) Det blir alltså jag som får ta fram sopskyffel och borste och sopa upp den stackars lilla döda musen och gå ut i skogen med den. Både jag och dotten har rättså roligt åt min man emellanåt, för han är verkligen rädd. Men det är ju klart det är synd om honom, han kan ju inte hjälpa sin fobi. Men som sagt vi har roligt åt det, annars brukar det ju alltid sägas i teckande serier och annat att det är det kvinnliga släktet som är rädd för möss.

Min man blir lika hysterisk då han hör någon mus klättra eller gnaga i väggen, han är livrädd för att de skall komma in. Jag och dottern brukar lugna honom med att vi har ju katt i alla fall. Han skulle nog ta musen direkt i så fall. Jag har bott i flera hus där mössen klättrat i väggarna och även kommit in så jag är van, det var innan jag träffade min nuvarade man och han är definitivt inte van ;) Det enda som jag reagerar på när jag hör dem klättra i väggen är att det ibland kan vara väldigt påfrestande om man t.ex skall fösöka sova och bara hör mössen, sen gillar jag inte lukten som blir när de dör inne i väggen heller. Ousch...

Nehej, nu skall mina blommor få sig lite vatten och näring.

Ha det bra så länge...

Glömde berätta en sak...

Inatt då jag var ut till köket för att hämta värktabletter så tittade jag ut genom fönstret. Där stod tre fina rådjur bara två-tre meter ifrån fönstret och åt frön som fåglarna tappat på marken.

Jag stod ett bra tag och tittade på dem, de var så fina. Man skulle haft kameran i beredskap, men så är det väl, att när man ser ett ögonblick som man vill fota då har man inte kameran med.

Det var så otroligt fina, det var rogivande att titta på dem. Jag stod väl i flera minuter och betraktade dem tills de blev rädda för någonting borta vid grannen, de vred alla huvudet åt det hållet och sprang sen in i skogen...

En ögonblicksbild att spara i mitt minne... 

Tror jag skall lägga fram kameran för jag vet att de brukar gå här, gäller ju bara att råka titta ut genom fönstret just när det är här. 

Jippie!! Jag kom iväg på kalaset...

Fastän jag inte somnade förrän halvsju i morse så orkade jag gå på kalaset ikväll. Så glad jag är, har verkligen sett fram emot att gå på det. Inte ofta jag kommer ut och träffar folk så det är desto roligare när jag gör det. Roligt att jag blev bjuden också, tror det är första gången sen jag flyttade hit som jag blev bjuden på en födelsedags fest och jag har bott här i sju år så det var väl på tiden ;-)

Träffade många trevliga vänner, det var god mat och en tårta som såg god ut men den hoppade jag över, har ju diabetes. Känner mig så glad nu, tänk vad det kan göra mycket för själen att komma hemmifrån en stund och träffa andra än bara familjen. Jag kommer leva på detta i flera dagar...

Nu är det dags för sovtime, skall ju försöka hålla tiden med att komma isäng innan midnatt, åtminstone på vardagarna.

Sov bara ett par timmar i natt. Katten väckte mig tio över sju och skulle ha mat. Han hade torrfoder men ville ha annan mat, efter det kunde jag inte somna om. Somnade mellan fyra och halvfem så det blev inte så lång sömn.

Telefonsamtalet från igår har bekymmrat mig även idag även om det känns lite bättre nu, men jag kan inte helt släppa tanken på det...

Jag önskar att jag inte var så otroligt känslig, att jag inte hade så lätt till tårar och oro, att jag kunde svara emot och stå på mig mer, men det är så svårt. Det som retar mig är att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka i telefon heller, personen på andra sidan hörde att jag blev ledsen, jag vill inte det... suck... så svag man är...

För övrigt har dagen varit sådär, har haft otroligt värk i kroppen och jag har varit tvungen att ta båda sorterna av mina värktabletter. Den ena sorten får jag så ont i magen av, men vad skall man göra? Det är bara att välja, antingen ha ont i kroppen och knappt kunna gå och stå, än mindre sitta, eller att ta värktabletten och få ont i magen och halsbränna. Idag valde jag magvärken, höll på att bli galen av värken i kroppen. Kanske jag haft mer värk idag för att jag spänt min kropp så efter gårdagens samtal, har ju inte varit avslappnad direkt.

Nu hoppas jag på att få må bättre imorgon, skall på kalas då och jag vill verkligen gå på det, vill inte ställa in på grund av värk. Vill, vill, vill gå.... ja, jag hoppas...