Glömde berätta en sak...

Inatt då jag var ut till köket för att hämta värktabletter så tittade jag ut genom fönstret. Där stod tre fina rådjur bara två-tre meter ifrån fönstret och åt frön som fåglarna tappat på marken.

Jag stod ett bra tag och tittade på dem, de var så fina. Man skulle haft kameran i beredskap, men så är det väl, att när man ser ett ögonblick som man vill fota då har man inte kameran med.

Det var så otroligt fina, det var rogivande att titta på dem. Jag stod väl i flera minuter och betraktade dem tills de blev rädda för någonting borta vid grannen, de vred alla huvudet åt det hållet och sprang sen in i skogen...

En ögonblicksbild att spara i mitt minne... 

Tror jag skall lägga fram kameran för jag vet att de brukar gå här, gäller ju bara att råka titta ut genom fönstret just när det är här. 

Jippie!! Jag kom iväg på kalaset...

Fastän jag inte somnade förrän halvsju i morse så orkade jag gå på kalaset ikväll. Så glad jag är, har verkligen sett fram emot att gå på det. Inte ofta jag kommer ut och träffar folk så det är desto roligare när jag gör det. Roligt att jag blev bjuden också, tror det är första gången sen jag flyttade hit som jag blev bjuden på en födelsedags fest och jag har bott här i sju år så det var väl på tiden ;-)

Träffade många trevliga vänner, det var god mat och en tårta som såg god ut men den hoppade jag över, har ju diabetes. Känner mig så glad nu, tänk vad det kan göra mycket för själen att komma hemmifrån en stund och träffa andra än bara familjen. Jag kommer leva på detta i flera dagar...

Nu är det dags för sovtime, skall ju försöka hålla tiden med att komma isäng innan midnatt, åtminstone på vardagarna.

Sov bara ett par timmar i natt. Katten väckte mig tio över sju och skulle ha mat. Han hade torrfoder men ville ha annan mat, efter det kunde jag inte somna om. Somnade mellan fyra och halvfem så det blev inte så lång sömn.

Telefonsamtalet från igår har bekymmrat mig även idag även om det känns lite bättre nu, men jag kan inte helt släppa tanken på det...

Jag önskar att jag inte var så otroligt känslig, att jag inte hade så lätt till tårar och oro, att jag kunde svara emot och stå på mig mer, men det är så svårt. Det som retar mig är att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka i telefon heller, personen på andra sidan hörde att jag blev ledsen, jag vill inte det... suck... så svag man är...

För övrigt har dagen varit sådär, har haft otroligt värk i kroppen och jag har varit tvungen att ta båda sorterna av mina värktabletter. Den ena sorten får jag så ont i magen av, men vad skall man göra? Det är bara att välja, antingen ha ont i kroppen och knappt kunna gå och stå, än mindre sitta, eller att ta värktabletten och få ont i magen och halsbränna. Idag valde jag magvärken, höll på att bli galen av värken i kroppen. Kanske jag haft mer värk idag för att jag spänt min kropp så efter gårdagens samtal, har ju inte varit avslappnad direkt.

Nu hoppas jag på att få må bättre imorgon, skall på kalas då och jag vill verkligen gå på det, vill inte ställa in på grund av värk. Vill, vill, vill gå.... ja, jag hoppas...