Livet är underbart!

Livet är trist...

Det pendlar minut för minut, blir inte klok på mig själv.

Ena stunden är jag så glad att jag lever, att jag finns, rör mig och är till. Nästa sekund vill jag lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet och stanna kvar där.

Vad är det med mig?!

Känslorna, hur styr man dem?

Gamla minnen dyker upp i en enda röra, blixtrar snabbt förbi, sliter i mitt inre, känns som hjärtat skall kvävas. En stor stark hand har mitt hjärta i sin hand och den kramar åt, kramar åt, kramar åt...

Försöker slappna av, tänka positivt, lyckas ibland. Livet känns ljust och lätt att leva. Försöker tänka på de ljusa minnena, de som gör mig glad. Då kan glädjen flöda över, känner mig upprymd och så otroligt tacksam för att jag får leva och vara jag.

Vill ju faktiskt bara vara jag, och ingen annan. Om jag fick leva om mitt liv så skulle jag leva om varenda sekund som jag redan levt, fast jag står här med facit i hand med mitt nuvarande liv.

Men det är faktiskt så att om jag inte varit med om alla händelser, alla saker som jag varit med om så skulle inte jag vara jag då skulle jag vara någon annan och det vill jag inte.

Känner tacksamheten ändå, trots alla tårar. Tacksamheten för att jag får vara just den jag är. Tack min skapare för att Du skapade mig som den jag är, tack för att jag är Din ögonsten! I dina ögon så duger jag som jag är, du älskar utan förbehåll.

Tack min käre himelske Far!

Det är Du som ger mitt liv hopp och mening! 

Tack...

Vad dålig jag har varit senaste veckan. Inte orkat sitta här vid datorn alls. Värken kom någon dag efter den långa bilresan. Den sitter fortfarande i till och från, när jag nyligen har tagit värktabletter så fungerar jag en till två timmar, något sånär, orkar sitta uppe i alla fall.

Här blåser det och regnar nu. Inte alls trevligt väder. Igår natt var det underbart väder med stor lysande fullmåne. Var uppe hela natten, somnade inte förrän vid halvsju i morse.

Dottern var på födelsedagskalas och skulle sova över där. Kvart över tolv ringer hon och säger att de behöver två madrasser, det fanns inte sängplats till henne och en till tjej. Det var bara att leta fram madrasserna i vindsförrådet och ge sig iväg den dryga milen till tjejen de skulle sova hos. Den resan följde min man med, jag hade extremt ont och kunde inte köra bil själv.

Vid tretiden ringer dottern igen, då har hon fått migrän, det var bara att åka iväg igen och hämta hem henne. Jag körde själv, mådde hyfsat då, mannen sov.

På vägen dit såg jag rådjur på två olika ställen, en älg fridfullt stå i ett skogsbryn och käka på några träd, och massor av harar ute på åkrarna. När vi åkte hem såg vi en räv och så hararna igen då. Det var en underbar natt, månen var som en lampa, man hade inte behövt ficklampa om man hade gått ut och gått, man hade sett vägen ändå. Jag hade gärna tagit en promenad där i natten, men eftersom mannen sov och dottern mådde illa så fick jag snällt hålla mig hemma.

Nu hoppas jag på en bra vecka för alla som läser min blogg!

Jag kom hem sent måndagkväll från min resa. Klockan var 23.30, bilmätaren stod på 94.5 mil så det var inte riktigt 50 mil enkel resa som jag trodde, men nästan i alla fall.

Det var så härligt att hälsa på i min gamla hemstad. Kom ner på kvällen då också och jag såg stadens ljus på långt håll, en härlig syn. Hämtade bara nyckeln till vandrarhemmet och åkte vidare till min kompis.

Så roligt det var att träffas. Vi har inte setts sen sommaren 2007 och knappt pratat i telefon heller, men när vi sågs i söndags var det som om vi inte hade varit ifrån varandra alls. Var som om vi setts i går. Vi satt ett par timmar och pratade om livet och vad som hänt under alla år sen jag flyttade från den orten. Kunde inte vara där alltför länge för nu har de ju barn som går upp tidigt på morgonen och jag skulle själv upp tidigt. Men roligt var det i alla fall. Jag mår mycket bättre i min själ, blev glad i min själ på något sätt, kan inte beskriva det bättre. Jag behövde nog verkligen denna resa.

Vandrarhemmet var över förvänta, så fint det var. Jag hade utsikt  över en fin vacker park. Just den parken som jag många år cyklade igenom på min väg till jobbet. Många gamla minnen dök upp, men jag mådde bra av minnena, förut har jag mått dåligt och förträngt en massa, men nu när det gått så lång tid så kan jag plocka fram det positiva minnena, det känns bra.

Ja, nu är dottern hemma igen och skolan kör igång. Det är så underbart att ha henne hemma igen. Är halv när hon är borta, hon ger mig så mycket glädje. Tycker att jullovet kunde vara längre, men tyvärr, tvyvärr...

Ja, som sagt, resan gick bra, men idag när jag vaknade så kändes det som om en ångvält kört över min kropp i natt. Värktabletterna som jag brukar ha på nattduksbordet för att slippa gå upp på natten var slut. Tog lång tid innan jag kom ut till köket för att hämta nya. Ville inte väcka min man heller, han hade jobbat i natt och det kan ju vara svårt att somna om ifall han skulle gått och hämtat tabletterna.

Glad är jag ändå att jag klarade bilresan både upp och ner utan bekymmer. Trodde jag skulle vara dålig igår, men det kom idag istället, lite fördröjning bara, skulle väl vara otroligt om jag slapp undan det. ;-)

Mina händer har jag knappt kunna använda idag, de har känts som stora svullna klumpar och inte velat göra som jag vill. Nu har det bättrat sig lite, men jag kan inte skriva på som vanligt här vid datorn. Svullnaden i händerna har dock gått ner nu. Benen får jag kramp i då och då och rygg och axlar värker konstant. Ja, ja... smällar man får ta när man roat sig.

Nu skall jag krypa ner i sängen för lite eftermiddags vila så jag orkar med kvällen.

Nu har jag äntligen packat för min resa imorgon. Har lite småsaker kvar att lägga ner som schampo, tandborste och liknande.

Upptäckte att jag nu har så mycket mediciner så min nesesär blir nästan full bara av alla tablettkartor och medicinburkar. (har en stor necsesär, snarare en beauytybox, alltså inget litet fodral utan en stor väska) Då har jag ändå lämnat de stora burkarna hemma och lagt i tabletterna i småpåsar istället. Jag skall bara vara borta två dagar, hur blir det inte då om jag reser bort en vecka.

Nu kom jag förresten på en medicin jag glömt, min migrän medicin... bäst att lägga ner den direkt....

Så, nu är jag tillbaka.

Jag skall alltså på en liten utflykt imorgon. Skall köra ca 50 mil söderöver och hämta hem dottern som varit hos sin pappa över nyår. Samtidigt skall jag passa på att hälsa på en kompis som jag inte träffat på över ett och ett halvt år. Kunde inte bo hos henne på grund av olika omständigheter så jag har tagit in på ett vandrarhem.

Sover där en natt och hämtar sedan upp dottern för avfärd hemmåt.

Det skall bli härligt att komma iväg. Jag tror jag behöver den här resan, behöver komma hemmifrån lite, själv, inte med hela familjen. Bara vara ensam och koppla av tankarna.

Nu hoppas jag att min kropp håller för att köra bil så många timmar också. Har laddat väskan med värkmediciner men blir det för värkigt så går det ju inte ändå. Men jag hoppas på det bästa, annars får jag väl stanna en natt till på vandrarhemmet, eller ta in på hotell någonstan efter vägen. Men så kommer det inte bli, har jag bestämt mig för. Tar jag det lugnt och inte stressar så skall det nog bli bra.

Nu borde jag gå och sova med tanke på min bilresa imorgon, skall ju upp tidigt...

Ingen dator på två dagar, så här på bloggen blir det tyst de närmsta dygnen.

Allt gott till er alla!

Jag är nog inte klok egentligen...

Dagen idag har jag ägnat åt att tvätta vita underlakan och örngott som kommer från min mans föräldrahem. Vi har haft dem liggandes i över ett år, men nu fick jag för mig att tvätta igenom dem ordentligt så vi kan använda dem. De är säkert inte tvättade på tio år innan de kom till oss.

Men varför fixar jag inte sånt här på sommaren då det är varmt och man kan hänga tvätten ute? Nu skall jag hänga stora lakan i tvättstugan - det tar plats. Egentligen borde jag tvätta för min resa istället, åker ju iväg en tur på söndag. Hade varit betydligt smartare att tvätta och packa kläderna inför resan.

Men det kända jag inte för. Nu var det lakanen som jag ville ha rena. Bakvända jag!!!

Gissa vem som kommer springa runt och stressa imorgon och vara arg på att det inte är tvättat och packat inför resan?!

Varför gör jag så här?

Ohoj, nu har jag skaffat mig en blogg.

Skall bli roligt detta.

Just nu har jag dock tyvärr inte tid att skriva mer. Har en tvättmaskin som väntar. Torra lakan som skall vikas. Katt som vill ha mat och en TV som vill bli tittad på.

Men jag återkommer.

Tills dess... ha det så gott!